30 år efter att den första boken kom ut kom så den sista i serien om Ayla, CroMagnon-flickan/kvinnan. Och eftersom jag har läst alla de andra måste jag så klart även ta mig an denna. :)
I den här boken tar Den Första med Ayla (och några andra från Grottorna i deras närhet) på en resa för att besöka de heliga platserna i Zelandonii-området, som del av hennes utbildning till Zelandoni. Dessa platser är grottor i vilka deras förfäder avbildat allt från prickar till mammuthjordar.
De två första tredjedelarna är vääääldigt sega. Auel bekriver varje målad noshörning och prick ingående. Och många prickar och noshörningar är det... Hon är också väldigt noga med att beskriva utseende och växtsätt och smak och användningsområde för varenda liten ört som Ayla plockar eller hittar i sin soppa. Hon namnger också alla människor som vistas i Aylas närhet även om personen ifråga bara ställer en fråga, som dessutom ofta känns helt onödig i sammanhanget.
Den sista tredjedelen var dock bra mycket mer spännande. När Ayla "kallades" (dvs fick en vision som sedan tolkas som att Den Stora Modern sagt att hon är en äkta Zelandoni) och när ännu ett svartsjukedrama i stil med det i "Mammutjägarna" drar igång.
Ibland verkar det som om Auel inte hänger med själv mellan kapitlen och böckerna, men så var det redan i "Den nionde grottan", men i denna boken är det många återblickar och påminnelser om personer och händelser i de tidigare böckerna - och dessa är inte hopkollrade. :)
En sak som jag saknar är en karta, så det går att se var de är på sin resa bland alla grottor. Jag tror att de bl.a. är i norra Italien, men är inte helt säker.
Vad tycker jag då om boken? Rekommenderar jag den? Mnja... Den tog sig, som sagt, så helhetsintrycket är inte så negativt som det var nära att bli - kanske en svag trea på en femgradig skala... Har man läst de andra böckerna "måste" man så klart läsa denna, men har man inte gjort det kan man lugnt välja en annan tjock bok istället (t.ex. Diana Gabaldons böcker ;) ).
Och jag hävdar fortfarande att "Grottbjörnens folk" är den bästa i serien, se'n går det utför - så det så. :)
1 kommentar:
Vad roligt att du tog dig igenom boken till sist, och också tyckte att slutet var bättre. Som sagt, när hon blev kallad, och när svartsjukedramat slog ut i full blom, då var man bara tvungen att läsa klart den.
Jag kan inte säga vilken bok jag tycker är bäst, eftersom jag läst dom under ett så stort antal år. Tror jag var mycket ung när jag läste första boken, så jag minns inte mycket alls från den. Men att läsa om heeeela serien igen, det vete 17 om jag har lust med.
KUL att du också tycker om Diana Gabaldon, jag håller som bäst på att läsa ut den senaste boken nu, "Som ett eko". Jag hade mycket, mycket svårt att hänga med i de tre första fjärdedelarna av boken, för det var många tillbakablickar hela tiden, jag hade helt enkelt svårt att hänga med. Men nu, med lite drygt 100 sidor kvar, vill jag helst inte göra annat än att sträckläsa tills jag vet hur det går!! Men denna serien, som börjar med "Främligen" bara MÅSTE jag läsa om!! Såååå underbar, jag älskar hur hon beskriver allt i sina böcker!!
Ha det gott!!
Skicka en kommentar