onsdag 21 juni 2017

Bokrecension: "Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd" av Lena Nordenjack

När vi var till bokbussen förra veckan såg jag en bok med Folke Filbyter på omslaget.


Den måste jag ju låna! :)

Boken handlar om Jan L Ohlsson, som jobbar som assistent på ett Galleri i Linköping. Han är en man som tycker om ordning, att byxorna ska vara ordentligt uppdragna över naveln, wienerbröd och Andy Warhol. Han tycker inte om att bli rörd, när tal inte kan delas med tre eller att frångå sina rutiner.

Så han tycker om det faktum att galleriägaren Vincent Grappa äger tre äkta Andy Warhol (även om hn och alla andra tror att de är oäkta - Jan vet bättre...) och tycker om att dricka kaffe och äta wienerbröd på tisdagar och torsdagar. Han tycker däremot inte om att samme Vincent inte kommit tillbaka i tid till höstens vernissage från sin Europaresa.

Vincent själv har blivit försenad först i Paris och sedan i Venedig. Där han träffar sina drömmars kvinna - som råkar vara från Norrköping - samtidigt som sista hans medicinpiller trillar ner i avloppet. Varvid han blir glad, uppsluppen, energisk och utan något större behov av sömn. Samt glömmer att meddela sig med de därhemma...

Jans familj - Mamma Elna (newage), Pappa Paul (60-talist...), Mamma Rosa (intensiv och färgsprakande) - hjälper till att ordna vernissagen. Med kex som har kryddats med faderns hemodlade kryddor - som verkar vara en form av annorlunda aralia... Eventuellt... Och bål - som fått lite extra styrka från några flaskor som fanns längst bak i skåpet.

Samtidigt får den store konstkännaren Peter Prestel reda på att det finns en galleriägare i Sverige som har ett par oäkta screentryck av Andy Warhol. Fast Peter vet att de är äkta. Andy gjorde dem nämligen åt honom.

Historien är av och till lätt hysterisk och det behövs andhämtningspauser när än den ena, än den andra gör bort sig. Men det är ett charmigt persongalleri och de är sympatiska allihop. Och även om det blir rätt absurt ibland flyter allt på - och i slutändan knyts alla trådar ihop bra. Plus att slutet är riktigt oväntat - på ett bra sätt. :)

Det är roligt att läsa en bok där personerna vandrar omkring på gatorna i den egna staden eller åker förbi E4:ans avfart till det ställe man är uppvuxen i. Men det störde mig att man missat en del i korrekturläsningen...

En helt OK bok att läsa i semesterns hängmatta eller på stranden.




måndag 19 juni 2017

Selma...

...heter tjejernas nya lilla syssling som kom för en knapp månad sedan.

Naturligtvis måste hon hälsas till världen med ett kort (och en ursöt, supermjuk gosegris)! Så det blev ett enligt veckans skiss hos Kortskissen.


lördag 10 juni 2017

Bokrecension: "Äkta amerikanska jeans" av Jan Guillou

Det här är den senaste delen i Guillous epos Det Stora Århundradet och handlar till största delen om brodern Oscars dotterson Eric.

Boken utspelar sig på 50-talet och är skriven i jag-form, år för år. Och i slutet av varje år/kapitel är det ett brev från Eric skriver 1968 till hans mors kusin (tant) Johanne, där han verkar svara på hennes kommentarer om det han nyss har skrivit. Helt olik de tidigare böckerna i serien.

Boken börjar när Eric är nio år och bor med mamma, Harry och lillebror. Under de kommande åren händer allt från skilsmässa till den första kärleken, från en resa till Afrika med morfadern till en Frankrike-resa med modern och lillebror.

Det är en intressant historia, men av och till lite väl macho - som Guillou gärna tenderar att vara. Å andra sidan är det väl så livet på 50-talet var.

Ibland funderar man på hur mycket av Eric som är Guillou själv, som när han svarar på tant Johannes brev om att han skriver "nästan sant", men inte journalistiskt, och att  Erik Ponti kanske är värd en egen roman... Samt att tant Johanne borde skriva om Blå Stjärnan.

Har man börjat läsa eposet är det klart man ska läsa den här också, men som fristående bok... Njaej.

måndag 5 juni 2017

Grattis-kort...

...kan man aldrig ha för många av, så jag har gjort ett att "lägga i lådan" som tolkning av veckans skiss (#412) hos Kortskissen: