Det här är den senaste delen i Guillous epos Det Stora Århundradet och handlar till största delen om brodern Oscars dotterson Eric.
Boken utspelar sig på 50-talet och är skriven i jag-form, år för år. Och i slutet av varje år/kapitel är det ett brev från Eric skriver 1968 till hans mors kusin (tant) Johanne, där han verkar svara på hennes kommentarer om det han nyss har skrivit. Helt olik de tidigare böckerna i serien.
Boken börjar när Eric är nio år och bor med mamma, Harry och lillebror. Under de kommande åren händer allt från skilsmässa till den första kärleken, från en resa till Afrika med morfadern till en Frankrike-resa med modern och lillebror.
Det är en intressant historia, men av och till lite väl macho - som Guillou gärna tenderar att vara. Å andra sidan är det väl så livet på 50-talet var.
Ibland funderar man på hur mycket av Eric som är Guillou själv, som när han svarar på tant Johannes brev om att han skriver "nästan sant", men inte journalistiskt, och att Erik Ponti kanske är värd en egen roman... Samt att tant Johanne borde skriva om Blå Stjärnan.
Har man börjat läsa eposet är det klart man ska läsa den här också, men som fristående bok... Njaej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar