Vittnen berättar för polisen att Malcolm blev påkörd när han gick över vägen, på övergångsstället, av en mockafärgad Mercedes som framfördes av en kvinna med blonda lockar. På passagerarsätet satt en man och man såg delar av registreringsnumret, inte hela. Föraren stannade inte efter snällen, utan fortsatte köra.
Justine är på polisen. Tjatar om att de ska leta. Ber att få all information. Ältar. Klarar inte att göra sitt jobb, som översättare.
Maken Andrew blir tyst och inåtvänd. Anser att de ska låta poliserna jobba i fred.
Justine får veta att polisen har en misstänkt och tänker att "NU! Nu får jag veta. Nu får jag veta vad det är för monster som kan göra så här". Men det visar sig vara fel spår.
Veckorna går och polisen berättar att de nog har hittat rätt person nu. Så Justine tar med svärmor och dottern på en resa till kusten. Och letar rätt på ägaren till den mockafärgade Mercedesen.
Det är en berättelse med mycket ältande, vilket ju torde vara vad man gör om man drabbas av en liknande katastrof. Den är intressant och psykologisk.
Tyvärr var uppläsaren lite seg i sitt läsande, vilket gjorde att jag drog mig för att lyssna - det är tillräckligt segt med alla tankar från Justine... Men när jag kom på att jag kunde sätta upp läshastigheten gick det bättre.
Så det slutliga omdömet är att boken är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar