10 år...

...fyllde systerdottern häromdagen. Förhoppningsvis har PostNord gjort sitt jobb och levererat det här kortet (efter veckans skiss hos Kortskissen) i en brevlåda nära henne:

"Den underjordiska järnvägen" av Colson Whitehead

Den underjordiska järnvägen fanns - men det var inte en riktig järnväg, som den beskrivs i boken. Men en författaren måste ju få ha viss konstnärlig frihet när han skriver en roman. :)

Cora erbjuds av Caesar att följa med när han flyr från plantagen de är slavar på. Han anser att eftersom hennes mor flydde och aldrig återfanns kommer Cora att skänka lycka till företaget. Till en början vägrar hon, men händelser på plantagen gör att hon bestämmer sig för att följa med.

De tar sig till den enda stationen, för den underjordiska järnvägen, i Georgia och åker med till South Carolina där de stannar och gör staden till sitt hem. 

Men slavjägarna kommer dem på spåren och Cora flyr vidare till en ny station utmed järnvägen.

Vi får följa Cora på hennes flykt mot friheten och samtidigt följer vi Ridgeway, pojken som blir slavjägare. Och som gör det till sitt livsverk att jaga ifatt Cora och ta henne tillbaka till plantagen, eftersom hennes mor gäckade honom och tvingade honom att återkomma tomhänt för alla år sedan.

En spännande bok som visar på grymheterna de svarta har fått stå ut med - båda som slavar och som fria. Och den ger ett intresse för att lära sig mer om den riktiga "järnvägen".

Klart läsvärd!

Samma dag som M fyllde 17...

...fyllde hennes mamma också år. Och hon fick naturligtvis ett kort hon också (men efter denna skiss) och naturligtvis i eget kuvert. :)

"Ædnan" av Linnea Axelsson

Den här boken läste jag en recension om i Corren och kände att jag ville läsa. Så jag ställde mig i kö på bibliotekets enda ex och kunde hämta ut den 700+ sidor tjocka boken i torsdags. I lördags var den utläst...

Det är inte så bra kämpat som det kanske verkar eftersom berättelsen är skriven som lyrik och är sidorna är därför inte fullproppade med bokstäver och ord.

Det är en berättelse om ett par samiska familjer och börjar några år innan 1920-talet, när samerna tvångsflyttas och inte får fortsätta använda sina gamla vägar och betesmarker. Den spänner sedan fram till nutid och rättstvisten mellan Girjas sameby och svenska staten.

Berättelsen är skriven med få ord som låter läsaren tänka själv, men så bildrikt att det inte är svårt att följa med och förstå händelser och känslor.

Jag tyckte mycket om boken - berättelsen når ända in i hjärterötterna. Och än en gång slås jag av hur vår egen urbefolkning har behandlats och fortfarande behandlas...

Jag rekommenderar den verkligen!

Den sista 17-åringen...

...i Föräldragruppen fick det här kortet, gjort efter veckans skiss hos Kortskissen, för en dryg vecka sedan:

"Rosie Potters lyckliga liv efter detta" av Kate Winter

Jag fick låna den här boken av S, som rekommenderade den.

Rosie Potter vaknar en morgon och känner sig inte helt bra, men kommer fram till att det beror på den trevliga kvällen hon spenderat med vännen Jenny och ett par flaskor vin. När hon går ut i köket som hon delar med Jenny, tycker hon det är liiiite konstigt att vännen inte hör henne. Eller ser henne... Ända tills hon följer efter till sitt sovrum när Jenny ska väcka henne - och de båda konstaterar att i sängen ligger Rosie. Med ett hål i pannan och en stor blodpöl i sängen. Och hela rummet ser ut som en orkan har gått igenom det.
Jenny - och vartefter även Rosie - är helt säker på att gärningsmannen är Rosies pojkvän, Jack.

Frågan Rosie ställer sig är varför hon inte "vandrat vidare", utan är kvar i världen som ett spöke. I sin fulaste (men väldigt sköna) flanellpyjamas. Så det är kanske tur att ingen ser henne. Utom hennes storebrors bäste vän...

Det är en rolig bok, som är lite av en deckarhistoria också (vem har egentligen mördat Rosie? Är det verkligen Jack? Eller är det någon annan?). Men samtidigt en feelgoodroman, perfekt att slå ihjäl några timmar med.  Så jag gör som S - rekommenderar den. :)

För ett tag se'n...

...fyllde A år och hon måste ju få ett kort. :) Så det blev ett enligt veckans skiss hos Kortskissen:

"Ett jävla solsken" av Fatima Bremmer

När jag skulle på kurs nere i Tylösand och hade en lång bussresa att se fram emot tog jag ett abonnemang på Nextory. Boken jag valde att börja med är Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström.

Jag är inte helt van att lyssna på ljudböcker eftersom jag knappt gjort det sedan barnvagnspromenaderna med O för dryga tio år sedan, så tyvärr vandrade tankarna iväg ibland och jag kom på att jag missat några minuter här och där... :)

Det är dock en mycket intressant bok om en person som inte är lika känd nu som för hundra år sedan. Ester Blenda Wallraffade innan ordet "uppfanns" och hon var journalist i en tid då kvinnor fick lov att göra de tråkigaste uppgifterna på en tidning.

Hon jobbade som lärarinna för samebarn för att kunna berätta om samernas liv - om än ur kolonial synvinkel - och hon levde i Sibirien med en make hon gifte sig med bara för att få följa med dit...

Det är en synnerligen intressant bok och jag rekommenderar den!

Näst sista...

...17-åringen fyller år imorgon. Han får det här kortet, som är gjort efter veckans skiss på Kortskissen:

"Let it Snow" av John Green, Maureen Johnsson & Lauren Myracle

Det här är en ungdomsbok som jag köpte till A, mest för att den var så fin med allt glitter på framsidan. ;)

Det är tre historier av tre författare som alla spinner runt och i den småstaddär ett tåg på väg mot Florida kör fast i en snödriva under en fruktansvärd snöstorm.

Jubilee möte Jeb i cafévagnen och lånar honom sin telefon för att han ska kunna ringa sin flickvän. När tåget kör fast lämnar de det och går till Waffle House där Jubilee möter Stuart, som hjälper henne med något att äta och en plats att sova.

Från tåget kommer också ett gäng cheerleaders, vilket får Keun att ringa sina kompisar för att få dem att hinna först till Waffle House med Twister-spelet (eftersom tjejerna hemskt gärna vill spela det...).

Samtidigt deppar Addie eftersom hon dumpat sin pojkvän Jeb, fast hon egentligen inte vill det. Och så looooovar hon att hjälpa kompisen att få sin lille Gabriel, tekoppsgrisen.

Det är en intressant idé med tre olika historier om samma snöstormsdrabbade småstad och att väva ihop historierna. Det är dock inte tre lika bra historier, men man vill ju gärna veta hur det hela slutar.