Den här boken läste jag en recension om i Corren och kände att jag ville läsa. Så jag ställde mig i kö på bibliotekets enda ex och kunde hämta ut den 700+ sidor tjocka boken i torsdags. I lördags var den utläst...
Det är inte så bra kämpat som det kanske verkar eftersom berättelsen är skriven som lyrik och är sidorna är därför inte fullproppade med bokstäver och ord.
Det är en berättelse om ett par samiska familjer och börjar några år innan 1920-talet, när samerna tvångsflyttas och inte får fortsätta använda sina gamla vägar och betesmarker. Den spänner sedan fram till nutid och rättstvisten mellan Girjas sameby och svenska staten.
Berättelsen är skriven med få ord som låter läsaren tänka själv, men så bildrikt att det inte är svårt att följa med och förstå händelser och känslor.
Jag tyckte mycket om boken - berättelsen når ända in i hjärterötterna. Och än en gång slås jag av hur vår egen urbefolkning har behandlats och fortfarande behandlas...
Jag rekommenderar den verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar