Bokrecension: "Jag är Malala" av Malala Yousafzai

I söndags fyllde Malala 18 - ett (drygt) halvår efter att hon som yngsta person någonsin fått motta Nobelpriset.

Den här boken är hennes berättelse om sitt liv - så här långt. Det är också en berättelse om Pakistan - före och efter talibanerna.

När man läser boken märker man att hon är väldigt stolt över sitt land, att hon älskar det. Man märker också att det är en berättelse om både det ena och det andra - och att hon berättar. Det är som att sitta med henne medan hon pratar, för när hon berättar om en händelse i skolan kan hon strax därefter berätta om ett besök hos farföräldrarna i Swat-dalen. Och i nästa stund berättar hon historian bakom varför människorna i Swat gör si eller så. För att återvända till händelsen i skolan. Det är som att befinna sig i ett samtal där ju ett samtalsämne kan leda till ett annat och vidare till ett tredje...

Boken är intressant eftersom Malala själv är så fascinerande - inte nog med att hon älskar att lära sig och vill att alla flickor ska få chansen - hennes far tycker det också och de drar sig inte för att kämpa för det. Trots att det går illa för de som är emot talibanerna.
Den är också intressant för att man får en inblick i livet i Pakistan och dess grannländer. Att man får sig till livs både historia och politik från en del av världen som, tyvärr, mest är känd för sådana dåd som Malala blir offer för.

Jag tycker boken är läsvärd även om den, av och till, verkligen känns som det den är: en tonårig flickas berättelse.

Bokrecensioner att se fram emot

I det här inlägget, från början av maj, listade jag de böcker jag borde skriva lite om. Av dessa har jag gjort en! Å andra sidan har jag betat av en del recensioner av böcker jag läst under tiden, så... :)

Dessa böcker ligger jag alltså efter med enligt det inlägget:

1. The White Princess
2. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
3. Ringens gåta
4. Mellan rött och svart
5. Att inte vilja se
6. Vinter i drömhuset
7. Trilogin om värdshuset i Boonsboro (Värdshuset; Pojkvännen; Nyårskyssen)
8. Vildfågel
9. Analfabeten som kunde räkna

Se'n har jag ju läst de här också:

1. Carolines arv
2. Barnbruden
3. Pottungen
4. Jag är Malala

Och eftersom semestern börjar till helgen och därmed mer tid att läsa (och min Kindle är full med intressanta böcker!), så är det väl lika bra att börja beta av dem. :)

Hejdå-kort...

...nummer två gjordes enligt veckans skiss hos Kortskissen (nummer ett fanns här). Det är väldigt tomt utan Camilla att skratta och diskutera med... :(

70

Det är vad svärfar fyllde förra veckan. Så då blev det ett kort enligt veckans Kortskiss som skickades till honom. :)

Bokrecension: "Vi kom över havet" av Julie Otsuka

Den här boken är inte lång, men väldigt intressant. Den handlar om de japanska kvinnor som kommer till USA som ett slags "postorderfruar", för att gifta sig med redan invandrade japanska män. Som oftast är långt ifrån den bild som målats upp av äktenskapsmäklarna och breven med vidföljande fotografier från de blivande makarna.

Boken berättar om hur de lämnar Japan och kommer till USA. Hur deras liv blir i affärer eller som jordbruksarbetare hos de vita amerikanerna. Hur familjerna kommer att se ut och hur livet blir efter Pearl Harbor. Och hur de slutligen "försvinner".

En mycket speciell sak med boken är att den är skriven i första person plural. Med en och annan, kursiverad, mening i första person singular som för att lyfta upp en kommentar:

Vi diskuterade våra favoritkrämer, fördelarna med matt puder, första gången vi såg fotografiet av vår make, hur det hade känts. Han såg ut att vara en hederlig person, så jag tänkte att han nog skulle duga åt mig.

Några av oss gick ut och började köpa sovsäckar och resväskor till våra barn, för den händelse att vi stod näst i tur. Andra av oss arbetade vidare som vanligt och försökte bevara lugnet. Lite mer stärkelse på den här kragen så blir den fin, tror ni inte det? 

Det är definitivt en läsvärd bok!

Bumpad...

...blev jag imorse. Jag skulle köra ut i rondellen, men stannade när det kom en räddningsbil med blåljus. Tyvärr stannade inte den som kom bakom... Det blev skador på bakre stötfångaren och eventuellt fick sig draget en knäck.
Tur i oturen var det grannens särbo som körde in i mig, så vi behövde inte ta pappersarbetet mitt i rondellen i rusningstrafik...

Idag är det måndag och då är det dags för ny skiss på Kortskissen. Mitt bidrag är ett kort till en av de som var tvungna att lämna oss när Ericsson i Linköping hade "tell-day" på O's födelsedag... Han var visserligen glad och det är ju bra. :)
Jag och maken klarade oss kvar denna gången också - vilket jag firade med att ha pyjamasparty för ett dussin nioåringar på kvällen. ;)

Same, same - but different

Idag fyller dels min halvsyster, dels E - ett av barnen i "mamma-gruppen". Så jag använde dagens skiss hos Kortskissen till att göra varsitt grattis-kort till dem:

Bokrecension: "Huset du älskade" av Tatiana de Rosnay

Denna bok är skriven i form av ett brev. Ett brev som madame Rose skriver till sin, sedan många år bortgångne, make Armand.

Hon berättar om hur prefekten och kejsaren sakta men säkert närmar sig parets hus med sin skövling av Paris, för att kunna modernisera staden och bygga breda, raka boulevarder. Detta bygge startade redan medan Armand levde och han var då säker på att deras hus (som han, och hans far och farfar före honom, fötts och vuxit upp i) skulle skonas eftersom det låg så nära kyrkan.

Madame Rose berättar om det som hänt under deras liv och det som hänt sedan maken gick bort.
Hon påminner honom om hur de träffades och om hans mor, som blev som en mor även för henne.
Hon påminner om dottern och, efter att ha tvekat flera gånger på grund av smärtan, om deras son som rycktes bort så tidigt.
Hon berättar om hur deras grannar blev hennes räddning efter att han gick bort i sin sjukdom och om hur de kämpat mot prefekten och hans beslut.

Det här var den första "riktiga" bok jag läst på väldigt länge och var ett "impulslån" när vi besökte bokbussen förra torsdagen. Men jag ångrar mig inte. Det är en mycket trevlig bok, med ett härligt språk. Klart läsvärd!

Bokrecension: "Och så levde de lyckliga" av Lucy Dillon

Vissa böcker gör att man inte gärna vill läsa något annat direkt efter. Bara för att den ger en så skön känsla inombords att nå'nting annat känns fel just nu. Denna är sådan.

Den handlar om de synnerligen omaka väninnorna Michelle och Anna. De träffades när Michelle just flyttat till Longhampton där hon öppnat en inredningsbutik efter att ha separerat från sin make.

Michelle är en sval, kontrollerad affärskvinna som har full koll på varje soffkudde och attgöra-lista. Anna är en varm, empatisk bibliotekarie som försöker få sin styvfamilj att fungera samtidigt som hon längtar efter ett eget barn ihop med maken Phil.

Michelle upptäcker att bokhandeln bredvid hennes inredningsbutik inte är öppen längre, då ägaren blivit flyttad till ett äldreboende sedan frun dött. Hon anser att den kommer att passa perfekt att utvidga butiken till, men får veta av ägarens advokat att för att få ta över lokalen måste hon fortsätta med bokhandeln i ett år.

Hon slår till (i tanken att sakta göra om den till inredningsbutik) och ber Anna förestå butiken, då denna fått lämna sin tjänst på biblioteket.

Med diverse förvecklingar i form av styvdöttrar, bröder, makar och hundar blir inte året riktigt som de två väninnorna kunnat förutspå.

Det här är en härlig feelgood-bok där allt inte går som man först tror, men naturligtvis löser sig allt och så lever de lyckliga... :)

Hello

Veckans kortskiss tilltalade mig verkligen! Kan den annat med alla fjärilar?! ;) Och att jag dessutom hade ett hjärta som platsade perfekt plus att jag behövde ett "hello-kort" att skicka till min amerikanska syssling C (som är lika gammal som mamma - men så skilde det ju 20 år mellan våra farfarsfäder, som var bröder).