Tom Hazard är historielärare. Vilket passar bra eftersom han ju har upplevt historien. Hans mor brändes som häxa i 1600-talets England... Tom är nämligen raka motsatsen till en person med progeria - istället för att åldras fortare gör han det långsammare, ungefär ett år per 14 år.
Naturligtvis är det inte bra att förälska sig när man lever längre än sin omgivning, vilket han märker. Han tvingas lämna sin fru och dotter när häxjägarna börjar slå sina lovar runt honom.
Många år senare återser han sin fru och får så veta att dottern ärvt hans "sjukdom", varvid han börjar sitt sökande efter henne.
Kapitlen växlar mellan nutid (där han försöker undvika att förälska sig igen samt att inte avslöja sig alltför mycket under lektionerna) och dåtid. Till slut sammanstrålar berättelserna och upplösningen blir inte vad man förväntat sig.
Den här boken har höjts till skyarna både här och där, men jag sällar mig nog inte till lovkören. Det är en helt OK bok och en helt OK historia, men inte mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar