Hon hittar rätt på en lägenhet som är raka motsatsen till vad hon alltid tyckt om tidigare: en modern, ljus, liten lägenhet. Som nu är fylld med hennes kartonger.
Bland alla de självhjälpsböcker hon fått och läst var det en som nämnde att man bara ska ha hundra ting - de hundra ting som man absolut inte klarar sig utan.
Så Gina börjar sortera...
Samtidigt får hon i uppdrag att styra över renoveringen av en gammal K-märkt gård i byn - en som hon själv alltid velat bo i. Så detta känns om det näst bästa.
Många gamla minnen kommer fram i rensningarna och diskussionerna med paret som köpt gården (eller mestadels Nick, då han är på plats medan Amanda är överallt och ingenstans i sitt jobb...).
Precis som alla andra böcker av Dillon är detta en feelgood-bok och man förstår ganska snart ungefär var den kommer att sluta. Men det är OK. :)
En sak att ta med sig från den är dock att använda dina "bästa saker" och inte spara dem till "det perfekta tillfället". För det kanske aldrig kommer...
:Adlibris:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar