Det här är en självbiografi skriven av en ung kvinna som växte upp ute i djungeln i Västpapua - den indonesiska delen av Nya Guinea. Hennes far är språkvetare och tog med sig fru och tre barn ut i djungeln för att bo hos, och studera, stenåldersfolket fayu.
Från det att Sabine är ca sju år lever de med dessa djungelmänniskor och lär sig att överleva i djungeln, att skjuta med pil och båge, att uppskatta smaken av larver...
Det blir en rejäl kulturkrock för barnen när familjen flyttar tillbaka till civilisationen sex-sju år senare, men återvändandet till djungeln ytterligare ett par år senare är heller inte enkelt. För att inte tala om när Sabine så flyttar till väst för gott...
Det är en bra bok med en mycket intressant historia - ett kärleksfullt tecknat porträtt av djungelmänniskorna hon levt med så länge och som har präglat henne. Språket är enkelt och "berättande"; det känns som om man lyssnar på Sabine medan hon minns sin barn- och ungdom.
Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar