Recension: "Nobels testamente" av Liza Marklund

Så har jag då lyssnat klart på ljudboken av Liza Marklund. Först en dementi: det är Katarina Ewerlöf som läser - fråga mig inte varifrån jag fick att det var LM själv. :-)

Annika Bengtzon hamnar som vanligt mitt i händelsernas centrum. Denna gång är hon på Nobel-festen för att recensera densamma i Kvällspressen. Under dansen blir hon trampad på foten av en kvinna med säregna ögon. Kort därefter är pristagaren i medicin skadad - skjuten i knäet - och Caroline von Behring, ordförande i Nobelkommittén, skjuten till döds.

Annika beläggs med yppandeförbud av polisen eftersom hon är ett nyckelvittne. Därför får hon ett halvårs ledigt från jobbet och "roar" sig med att flytta till Djursholm samtidigt som maken Thomas gör en beredning om buggning hos på justitiedepartementet.

När det så är dags för Annika att börja arbeta igen händer det ytterligare saker i samband med "Nobel-mordet" och nu struntar hon totalt i allt vad yppandeförbud heter.

Ljudboken är på 11 CD och uppläsaren var lite svårlyssnad till en början, men det blev bättre när jag hade vant mig och när historien kom igång "på riktigt".

Boken är som övriga historier om Annika Bengtzon, tycker jag: spännande, men inte något som kommer att dröja kvar i minnet så jättelänge. :-) Fast uppgifterna om Alfred Nobel, som kommer då och då, är intressanta. Vill man ha ett lite spännande tidsfördriv rekommenderas den.

Seeeeegt...

...går det just nu med läsandet.

Dels beror det på att lilla O tycker det är onödigt att sova på kvällarna, dels på att boken jag läser just nu inte riktigt greppar tag.

Imorgon ska jag dock fundera på långpromenad till dagis - nu är det bara en CD kvar av Liza Marklunds "Nobels testamente".

Recension: "Djungelbarn" av Sabine Kuegler

Det här är en självbiografi skriven av en ung kvinna som växte upp ute i djungeln i Västpapua - den indonesiska delen av Nya Guinea. Hennes far är språkvetare och tog med sig fru och tre barn ut i djungeln för att bo hos, och studera, stenåldersfolket fayu.

Från det att Sabine är ca sju år lever de med dessa djungelmänniskor och lär sig att överleva i djungeln, att skjuta med pil och båge, att uppskatta smaken av larver...

Det blir en rejäl kulturkrock för barnen när familjen flyttar tillbaka till civilisationen sex-sju år senare, men återvändandet till djungeln ytterligare ett par år senare är heller inte enkelt. För att inte tala om när Sabine så flyttar till väst för gott...

Det är en bra bok med en mycket intressant historia - ett kärleksfullt tecknat porträtt av djungelmänniskorna hon levt med så länge och som har präglat henne. Språket är enkelt och "berättande"; det känns som om man lyssnar på Sabine medan hon minns sin barn- och ungdom.

Rekommenderas!