Senast jag läste en bok av Majgull Axelsson var nog för drygt 15 år se'n, när jag läste "Aprilhäxan" på min resa mellan olika Ericsson-kontor där jag skulle hålla föreläsning om ett nytt (digitalt) verktyg. Tågresan ner mot Karlskrona gick i ett nafs. :)
Denna bok är precis lika mycket bladvändare, men med en helt annan typ av historia.
Miriam firar sin 85-årsdag med (styv)sonen, svärdottern, sondottern och dennas lille son. Hon får ett silverarmband som väcker minnen från barndomen. Det har hennes namn, Miriam, ingraverat och innan hon hinner hejda sig utbrister hon att "jag heter inte Miriam".
Minnena som hon försökt förtränga kommer fram bitvis under dagen, dels i hennes ensamhet, dels på promenaden med sondottern som undrar vad hon menade.
Miriam är överlevande från Auschwitz och Ravensbrück, precis som familjen vet. Men hon är inte judinna. Hon är rom.
Hennes livs historia berättas, men i etapper. Än får vi veta hur hon, lillebror och kusinen tas från familjen och placeras i ett katolskt barnhem; än får vi veta hur hon sydde uniformer till SS. Än får vi veta hur hon, med Hannas hjälp, lärde sig att leva i Sverige och bete sig som en kvinna från en fin familj; än får vi veta hur hennes liv med styvsonen Tomas och dennes far kom att bli.
Judarna behandlades mycket illa i koncentrationslägren och var hatade av alla tyskar. Men romerna var även hatade av övriga fångar.
En mycket stark bok, som visserligen är påhittad, men är väl underbyggd med fakta. Rekommenderas verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar