Idag kom del 7. Folk har köat i timmar för att lägga vantarna på den strax efter midnatt. Den sista boken om en ung trollkarl. En trollkarl som tagit världen med storm... Mhmmm...
Nej, vi har inte köpt den än utan jag och flickorna har spenderat dagen först på Tinnis med vänner sedan hemma hos dessa. Maken har klippt gräs och tittat på Formel1. :-) Så vi hoppas naturligtvis att det finns åtminstone en bok kvar nå'nstans i Linköping imorgon.
Under tiden har jag påbörjat omläsning av "Harry Potter och Halvblodsprinsen". Denna gång på svenska. Dels är det smidigare att göra en "komma-ihåg-vad-som-hänt"-läsning på svenska än engelska, dels har syrran den engelska på långlån. ;-)
lördag 21 juli 2007
måndag 16 juli 2007
Bokcitat
Två citat/ordspråk som jag verkligen känner är "jag" när det gäller läsning är de här...
"En bok som inte är värd att läsas åtminstone två gånger är inte heller värd att läsas en gång." (Karl Julius Weber)
"Att läsa en bok för första gången är som att finna en ny vän; att läsa om den är som att återse en gammal bekant." (Kinesiskt ordspråk)
Har du något citat/ordspråk som du tycker är "du" när det gäller böcker och läsning? ;-)
"En bok som inte är värd att läsas åtminstone två gånger är inte heller värd att läsas en gång." (Karl Julius Weber)
"Att läsa en bok för första gången är som att finna en ny vän; att läsa om den är som att återse en gammal bekant." (Kinesiskt ordspråk)
Har du något citat/ordspråk som du tycker är "du" när det gäller böcker och läsning? ;-)
söndag 8 juli 2007
Recension: "Livets överflöd" av Peter Mayle
Tidigare har Mayle gett ut ett par böcker som beskriver hans vistelse i Provence och de kulturkrockar som blev följden av denna - mycket underhållande böcker! :-)
Den här boken är dock fiktiv och handlar om Max Skinner som jobbar i Londons finansvärld. Han har skulder, men vet att dessa strax kommer att vara ett minne blott - bara han kan "landa" kunden han just arbetar med. Meeeen så knycker hans överordnade just denna kund mitt framför näsan på honom (eller snarare över en lunch) och Skinner säger upp sig och det ena med det tredje.
Av en lycklig slump visar det sig, just i denna härva, att Skinner har ärvt en vingård i Provence efter sin farbror Henry och han åker dit för att ta hand om sitt arv.
Det är ingen lång bok och den kräver inte mycket tankekraft, men den ger en skön känsla i maggropen. En "må-bra-bok", helt enkelt. Perfekt för hängmattan eller badstranden (eller soffhörnet med tanke på hur vädret ser ut...). Rekommenderas!
Den här boken är dock fiktiv och handlar om Max Skinner som jobbar i Londons finansvärld. Han har skulder, men vet att dessa strax kommer att vara ett minne blott - bara han kan "landa" kunden han just arbetar med. Meeeen så knycker hans överordnade just denna kund mitt framför näsan på honom (eller snarare över en lunch) och Skinner säger upp sig och det ena med det tredje.
Av en lycklig slump visar det sig, just i denna härva, att Skinner har ärvt en vingård i Provence efter sin farbror Henry och han åker dit för att ta hand om sitt arv.
Det är ingen lång bok och den kräver inte mycket tankekraft, men den ger en skön känsla i maggropen. En "må-bra-bok", helt enkelt. Perfekt för hängmattan eller badstranden (eller soffhörnet med tanke på hur vädret ser ut...). Rekommenderas!
tisdag 26 juni 2007
Recension: "I trygghetsnarkomanernas land" av David Eberhard
På insidan av fliken står det så här:
"Vi har ett alldeles överdrivet behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror, hävdar David Eberhard. Det ständiga sökandet efter allt större trygghet må ha varit adekvat i de livsfarliga miljöer där ursprungsmänniskan levde men knappast i vårt moderna, relativt ofarliga samhälle. Vi borde lära oss att värdera och hantera rimliga risker och faror snarare än att förbjuda situationer där de kan uppstå.
Det har nu gått så långt, hävdar han, att den panikångest han allt oftare möter hos sina patienter på akutmottagningen i Stockholm har fått en direkt motsvarighet på samhällelig nivå: själva staten tycks lida av ett nationellt paniksyndrom och ett slags trygghetsnarkomani! Vi förbjuder allt som kan tänkas vara farligt men blir som följd bara alltmer rädda och oförmögna att hantera krissituationer."
Den här boken är lite krånglig att läsa när man inte är van vid att läsa vetenskapliga rapporter: man måste koncentrera sig för att hänga med. :-) Men det är verkligen en intressant bok! Man tänker till.
Naturligtvis ska man ha säkerhetsbälte! Och visst ska väl barn ha cykelhjälm. Eller? Jag kommer på både en och fem saker som jag gjorde eller fick göra som yngre, men som jag tvekar att låta A göra... Beror det på att omgivningen har blivit osäkrare/farligare på dessa trettio år eller är det jag som är fegare än mina föräldrar?!
När jag läser boken och Eberhards exempel känner jag att han definitivt har rätt i att man sakta men säkert har vant sig vid att staten tar hand om en, att man inte reagerar på de konstiga lagar och regler som ju faktiskt kommer och som egentligen är onödiga: dessa saker borde individerna få bestämma själva! Drabbar det bara en själv ska man få vara dum och ta ett dumt beslut, utan att Storebror är med och petar. Men om det kan drabba någon annan ska det naturligtvis regleras.
En tänkvärd bok som absolut rekommenderas - dock inte som slöläsning i hängmattan...
"Vi har ett alldeles överdrivet behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror, hävdar David Eberhard. Det ständiga sökandet efter allt större trygghet må ha varit adekvat i de livsfarliga miljöer där ursprungsmänniskan levde men knappast i vårt moderna, relativt ofarliga samhälle. Vi borde lära oss att värdera och hantera rimliga risker och faror snarare än att förbjuda situationer där de kan uppstå.
Det har nu gått så långt, hävdar han, att den panikångest han allt oftare möter hos sina patienter på akutmottagningen i Stockholm har fått en direkt motsvarighet på samhällelig nivå: själva staten tycks lida av ett nationellt paniksyndrom och ett slags trygghetsnarkomani! Vi förbjuder allt som kan tänkas vara farligt men blir som följd bara alltmer rädda och oförmögna att hantera krissituationer."
Den här boken är lite krånglig att läsa när man inte är van vid att läsa vetenskapliga rapporter: man måste koncentrera sig för att hänga med. :-) Men det är verkligen en intressant bok! Man tänker till.
Naturligtvis ska man ha säkerhetsbälte! Och visst ska väl barn ha cykelhjälm. Eller? Jag kommer på både en och fem saker som jag gjorde eller fick göra som yngre, men som jag tvekar att låta A göra... Beror det på att omgivningen har blivit osäkrare/farligare på dessa trettio år eller är det jag som är fegare än mina föräldrar?!
När jag läser boken och Eberhards exempel känner jag att han definitivt har rätt i att man sakta men säkert har vant sig vid att staten tar hand om en, att man inte reagerar på de konstiga lagar och regler som ju faktiskt kommer och som egentligen är onödiga: dessa saker borde individerna få bestämma själva! Drabbar det bara en själv ska man få vara dum och ta ett dumt beslut, utan att Storebror är med och petar. Men om det kan drabba någon annan ska det naturligtvis regleras.
En tänkvärd bok som absolut rekommenderas - dock inte som slöläsning i hängmattan...
lördag 2 juni 2007
Andel manliga/kvinnliga författare i hyllan
Hos bl.a. Johanna/Bokidioten finns svar på en utmaning gällande hur stor procent av de skönlitterära böckerna i bokhyllan som är skrivna av kvinnliga författare. Ursprungligen kommer utmaningen från Christian/Nekulturny.
För den som antar utmaningen gäller följande regler:
1. Utmaningen handlar bara om skönlitteraturen - "non-fiction" får alltså ej vara med.
2.Räkna böcker, inte författare. M a o har du 100 böcker och t ex 13 av dem är skrivna av en kvinna så har du 13 % kvinnliga författare. Sedan spelar det inte någon roll om alla dessa 13 böcker är skrivna av samma författare.
3. Räkna ej med antologier eftersom de består av blandad kompott.
När jag räknade igenom min och makens gemensamma bokhylla (OK, de flesta av böckerna är mina...) visade det sig att vi har 103 böcker skrivna av manliga författare och 114 skrivna av kvinnliga! Dvs 52,5% har kvinnliga författare (och då har jag inte räknat med de tre böckerna av Saga Borg eftersom jag inte vet om de ska definieras som skrivna av kvinna eller man - kanske ska två av dem räknas som kvinnliga och en manlig eftersom det väl är just två kvinnor och en man bakom pseudonymen...).
Jag kunde också konstatera att flera av böckerna är samlingsvolymer, så procenttalet hade annorlunda om jag hade haft bl.a. alla böckerna om Sabina (av Vibeke Olsson) och broder Cadfael (Ellis Peters) fristående. :-)
För den som antar utmaningen gäller följande regler:
1. Utmaningen handlar bara om skönlitteraturen - "non-fiction" får alltså ej vara med.
2.Räkna böcker, inte författare. M a o har du 100 böcker och t ex 13 av dem är skrivna av en kvinna så har du 13 % kvinnliga författare. Sedan spelar det inte någon roll om alla dessa 13 böcker är skrivna av samma författare.
3. Räkna ej med antologier eftersom de består av blandad kompott.
När jag räknade igenom min och makens gemensamma bokhylla (OK, de flesta av böckerna är mina...) visade det sig att vi har 103 böcker skrivna av manliga författare och 114 skrivna av kvinnliga! Dvs 52,5% har kvinnliga författare (och då har jag inte räknat med de tre böckerna av Saga Borg eftersom jag inte vet om de ska definieras som skrivna av kvinna eller man - kanske ska två av dem räknas som kvinnliga och en manlig eftersom det väl är just två kvinnor och en man bakom pseudonymen...).
Jag kunde också konstatera att flera av böckerna är samlingsvolymer, så procenttalet hade annorlunda om jag hade haft bl.a. alla böckerna om Sabina (av Vibeke Olsson) och broder Cadfael (Ellis Peters) fristående. :-)
torsdag 31 maj 2007
Recension: "Madame Terror" av Jan Guillou
Idag var sista gången jag kunde ta en långpromenad till dagis: imorgon är A ledig eftersom hon har 15-timmarsplats och på måndag börjar jag arbeta igen. Men jag lyckades lyssna slut på min pågående ljudbok! :-)
"Madame Terror" är den första Hamilton-boken jag har läst (lyssnat på...), så jag kan inte säga om den är bättre eller sämre än de tidigare. Men jag tycker att den var "lättlyssnad" och lagom spännande - ett bra tidsfördriv, helt enkelt. Det är lite kul att verkliga personer är med i handlingen för det ger historien ett visst "kan-kanske-hända"-stuk. Det är inte den bästa bok jag läst/lyssnat på, men långt ifrån den sämsta. En bok för sommarens hängmatta eller strandstol, helt enkelt.
Vad den handlar om? Jo, Palestina har köpt en u-båt av Ryssland som de utrustar med ett "state of the art" navigeringssystem. Efter en utomordentligt lyckad övning råkar den ryska och den palestinska besättningen i bråk och ledningen för projektet har ett möte om hur det hela ska lösas. Mouna al Husseini, den palestinska "beställaren" av projektet, lokaliserar sin förre "arbetskamrat" Carl Hamilton och erbjuder honom platsen som fartygschef, varvid projektet kan fortsätta.
"Madame Terror" är den första Hamilton-boken jag har läst (lyssnat på...), så jag kan inte säga om den är bättre eller sämre än de tidigare. Men jag tycker att den var "lättlyssnad" och lagom spännande - ett bra tidsfördriv, helt enkelt. Det är lite kul att verkliga personer är med i handlingen för det ger historien ett visst "kan-kanske-hända"-stuk. Det är inte den bästa bok jag läst/lyssnat på, men långt ifrån den sämsta. En bok för sommarens hängmatta eller strandstol, helt enkelt.
Vad den handlar om? Jo, Palestina har köpt en u-båt av Ryssland som de utrustar med ett "state of the art" navigeringssystem. Efter en utomordentligt lyckad övning råkar den ryska och den palestinska besättningen i bråk och ledningen för projektet har ett möte om hur det hela ska lösas. Mouna al Husseini, den palestinska "beställaren" av projektet, lokaliserar sin förre "arbetskamrat" Carl Hamilton och erbjuder honom platsen som fartygschef, varvid projektet kan fortsätta.
söndag 27 maj 2007
Recension: "Flickan från ovan" av Alice Sebold
Den här boken börjar med ett mycket hemskt och brutalt mord: en fjortonårig flicka blir våldtagen och styckmördad av en granne. Det borde alltså vara en bok man mår dåligt av och känner avsky för. Men det gör man inte!
Det är flickan, Susie, som är berättaren. Hon sitter uppe i himlen och berättar om dådet och hur det är i hennes himmel (det är olika för olika personer och ibland finns beröringspunkter). Hon håller koll på sin familj och de hon håller av nere på jorden och följer deras göranden och tankar. Hon håller ett öga på sin mördare och hur det går för polisen.
Man får alltså följa sorgearbetet efter en familjemedlem och vän hos de som är kvar. Hur olika olika personer reagerar på ett sådant här dåd. Dessutom får man en ljus och trösterik bild av "eftervärlden" - en bild som även en icke-religös person (som jag...) kan tänka sig att ta till sig.
Den här boken är mycket bra. Den är svår att lägga ifrån sig (hade jag läst den för ett år sedan hade det inte tagit en månad att läsa den, utan max en fjärdedel av den tiden...) och är tankeväckande. Den rekommenderas verkligen!
Det är flickan, Susie, som är berättaren. Hon sitter uppe i himlen och berättar om dådet och hur det är i hennes himmel (det är olika för olika personer och ibland finns beröringspunkter). Hon håller koll på sin familj och de hon håller av nere på jorden och följer deras göranden och tankar. Hon håller ett öga på sin mördare och hur det går för polisen.
Man får alltså följa sorgearbetet efter en familjemedlem och vän hos de som är kvar. Hur olika olika personer reagerar på ett sådant här dåd. Dessutom får man en ljus och trösterik bild av "eftervärlden" - en bild som även en icke-religös person (som jag...) kan tänka sig att ta till sig.
Den här boken är mycket bra. Den är svår att lägga ifrån sig (hade jag läst den för ett år sedan hade det inte tagit en månad att läsa den, utan max en fjärdedel av den tiden...) och är tankeväckande. Den rekommenderas verkligen!
fredag 25 maj 2007
torsdag 24 maj 2007
Två tummar upp
Det anser A att "Alice i Underlandet / Alice i Spegellandet" får i betyg.
- Men tyckte du inte att den var lite konstig? undrade jag.
- Jo, lite konstig. Men rolig också!
Så nu vet ni det! :-)
- Men tyckte du inte att den var lite konstig? undrade jag.
- Jo, lite konstig. Men rolig också!
Så nu vet ni det! :-)
måndag 7 maj 2007
"Alice i Underlandet"
Helgen har spenderats på Disneyland Resort Paris med bl.a. en labyrint till Alice' underland. A har inte sett filmen eller hört berättelsen, så hon har ju frågat en hel del om Drottningen, krocket, Cheshire-katten, larven som röker och paradvagnen där Alice är stooooor i ett hus.
Så när vi var på biblioteket idag lånade vi helt enkelt Lewis Carroll's bok "Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet" och som godnattsaga läste vi de två första kapitlen.
A skrattade hjärtligt när Alice funderade på hurvida "äter fladdermöss katter?" och när hon reciterar Bä, bä vita lamm och konstaterar att "jag har munnen full".
Så när vi var på biblioteket idag lånade vi helt enkelt Lewis Carroll's bok "Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet" och som godnattsaga läste vi de två första kapitlen.
A skrattade hjärtligt när Alice funderade på hurvida "äter fladdermöss katter?" och när hon reciterar Bä, bä vita lamm och konstaterar att "jag har munnen full".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)