Recension: "I trygghetsnarkomanernas land" av David Eberhard

På insidan av fliken står det så här:

"Vi har ett alldeles överdrivet behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror, hävdar David Eberhard. Det ständiga sökandet efter allt större trygghet må ha varit adekvat i de livsfarliga miljöer där ursprungsmänniskan levde men knappast i vårt moderna, relativt ofarliga samhälle. Vi borde lära oss att värdera och hantera rimliga risker och faror snarare än att förbjuda situationer där de kan uppstå.

Det har nu gått så långt, hävdar han, att den panikångest han allt oftare möter hos sina patienter på akutmottagningen i Stockholm har fått en direkt motsvarighet på samhällelig nivå: själva staten tycks lida av ett nationellt paniksyndrom och ett slags trygghetsnarkomani! Vi förbjuder allt som kan tänkas vara farligt men blir som följd bara alltmer rädda och oförmögna att hantera krissituationer."

Den här boken är lite krånglig att läsa när man inte är van vid att läsa vetenskapliga rapporter: man måste koncentrera sig för att hänga med. :-) Men det är verkligen en intressant bok! Man tänker till.

Naturligtvis ska man ha säkerhetsbälte! Och visst ska väl barn ha cykelhjälm. Eller? Jag kommer på både en och fem saker som jag gjorde eller fick göra som yngre, men som jag tvekar att låta A göra... Beror det på att omgivningen har blivit osäkrare/farligare på dessa trettio år eller är det jag som är fegare än mina föräldrar?!

När jag läser boken och Eberhards exempel känner jag att han definitivt har rätt i att man sakta men säkert har vant sig vid att staten tar hand om en, att man inte reagerar på de konstiga lagar och regler som ju faktiskt kommer och som egentligen är onödiga: dessa saker borde individerna få bestämma själva! Drabbar det bara en själv ska man få vara dum och ta ett dumt beslut, utan att Storebror är med och petar. Men om det kan drabba någon annan ska det naturligtvis regleras.

En tänkvärd bok som absolut rekommenderas - dock inte som slöläsning i hängmattan...

Andel manliga/kvinnliga författare i hyllan

Hos bl.a. Johanna/Bokidioten finns svar på en utmaning gällande hur stor procent av de skönlitterära böckerna i bokhyllan som är skrivna av kvinnliga författare. Ursprungligen kommer utmaningen från Christian/Nekulturny.

För den som antar utmaningen gäller följande regler:
1. Utmaningen handlar bara om skönlitteraturen - "non-fiction" får alltså ej vara med.
2.Räkna böcker, inte författare. M a o har du 100 böcker och t ex 13 av dem är skrivna av en kvinna så har du 13 % kvinnliga författare. Sedan spelar det inte någon roll om alla dessa 13 böcker är skrivna av samma författare.
3. Räkna ej med antologier eftersom de består av blandad kompott.

När jag räknade igenom min och makens gemensamma bokhylla (OK, de flesta av böckerna är mina...) visade det sig att vi har 103 böcker skrivna av manliga författare och 114 skrivna av kvinnliga! Dvs 52,5% har kvinnliga författare (och då har jag inte räknat med de tre böckerna av Saga Borg eftersom jag inte vet om de ska definieras som skrivna av kvinna eller man - kanske ska två av dem räknas som kvinnliga och en manlig eftersom det väl är just två kvinnor och en man bakom pseudonymen...).

Jag kunde också konstatera att flera av böckerna är samlingsvolymer, så procenttalet hade annorlunda om jag hade haft bl.a. alla böckerna om Sabina (av Vibeke Olsson) och broder Cadfael (Ellis Peters) fristående. :-)